Fridykningens teknik kommer från pärljägare och spjutfiskare, men numera har fridykning blivit en extremsport. Visserligen kan egentligen vem som helst ägna sig åt detta oavsett kroppens fysik, ålder eller om det finns någon erfarenhet sedan tidigare av att dyka fritt. Allt handlar egentligen om att få dyka utifrån sina personliga förutsättningar och villkor. För den som är intresserad finns det utbildningar för fridykning runt om i Sverige. Utbildningarna passar både noviser och erfarna fridykare.

Att fridyka kostar inte så mycket och är mycket tillgänglig som sport. Utrustning som krävs är egentligen ett cyklop med snorkel och simfenor, som kostar runt 500 kronor. Vill man sedan förlänga dyksäsongen finns det speciella fridykardräkter. Sedan finns det dykare som tar fridykning till en helt annan nivå och går verkligen in för det. De gör allt för att försöka sätta rekord att komma ner så djupt som möjligt, men det är alldeles för extremt för den ovana dykaren. 

Extrem fridykning

Att hålla på med extrem fridykning krävs förberedelse eftersom de modiga dykarna dyker ner under vattnet i flera minuter för att komma så djupt som möjligt med ett endaste andetag. Detta ända ner till 300 meters djup för de dykare som har den rätta tekniken och helt utan någon syreförsörjning.

Det finns en svenska, Annelie Pompe, som hade världsrekordet i fridykning ett tag. Hon dök ända ner till 126 meter, men hennes rekord i dykningen är slaget numera, men Annelie är fortfarande den enda personen som både har varit högst upp (Mount Everest) och längst ner i världen. Anneli har lagt många timmar på att träna rätt andningsteknik för att komma så djupt som möjligt och bemästra dykreflexen. Vill man testa extrem fridykning och har tränat inför det, finns de bästa vattnen att fridyka i runt om Lobok och Bali då förutsättningarna där är de allra bästa.

Tävlingar i extrem fridykning

Sedan 1990-talet har det hållits ett flertal APNEA (fridyknings) tävlingar och det går ut på att befinna sig under vattnet så lång tid som möjligt med ett endaste andetag. Det finns sex kategorier i tävlingen:

CWT (kontant vikt) – Fridykarna ska simma ned- och uppför så djups som möjligt ut efter en lina. Dyket genomförs med fenor/fena, samt vikten ska vara densamma hela tiden.

CNF (konstant vikt utan några fenor) – Simma bröstsim ned- och uppför längst en lina, samt har samma vikter hela tiden. Det får inte användas några fenor/fena. Denna stil kallas också klassisk stil.

STA (statisk APNEA) – Dykarna håller andan under vattnet och ligger still. Genomförs oftast i pooler och dykarna har ryggen uppåt.

DYN (dynamisk APNEA) – Dykarna ska simma så långt som möjligt under vattenytan med fenor/fena. Tävlingarna genomförs som regel i pooler.

DNF (dynamisk APNEA utan några fenor) – Simma under vatten så långt som möjligt utan några fenor/fena. Simsättet är bröstsim. Denna gren kallas även för simning på längden i klassisk stil.

FIM (free immersion) – Dykarna drar sig ned- och uppför ut med en lina helt utan fenor/fena.

För att sätta rekord finns två kategorier:

VWT (variabel) – Dykarna har tyngder och åker nedåt, för att simma upp själv utan hjälp.

NLT (no limit) – Dykarna på med hjälp en släde nedåt och uppåt med en luftfylld ballong.

Att bli skadad under tiden du tränar är inget ovanligt och minsta lilla krämpa kan ställa till det riktigt ordentligt. Det kan till och med resultera att du inte kan träna på ett antal veckor, vilket gör att du kanske får börja om från början. Detta är ganska vanligt om du är nybörjare och inte vet riktiga alla knepen som gör att du kan förhindra att du skadar dig.

Skavsår

Ett skavsår räknas faktiskt som en träningsskada, visserligen i en lindrig form, men ett skavsår kan ställa till det. Anledningen till att du får ett sår på hälen eller på annat ställe på foten kan vara många. Det vanligaste är att du har nya skor och att dem är fortfarande hårda eller att strumpan har veckat sig. Du kan också få sår av träningsskorna om de är för stora då skorna glappar eller är för trånga. För att undvika att få skavsår gäller det att skorna har en bra passform och du går in dem innan du använder dem vid träning. Till en början kan du använda skavssårsplåster för att förebygga skav.

Knäskador

Att skada knäet är jobbigt då det är svårt att bli av med skadan och detta tillhör en av de mest vanligaste träningsskadorna. En knäskada kan uppstå genom att du råka falla och landa galet eller i samband med att du vrider kroppen. Har du skadat ett knä bör du gå till läkare så att du får behandling så fort som möjligt av sjukgymnast eller naprapat.

Ledbandsskador

En av de mest smärtsammaste skadorna är ledbandsskador och särskilt om ledbandet går av helt och hållet. Tack och lov tillhör inte den typ av träningsskada till vanligheterna, utan oftast blir ledbandet uttänjt. En ledbandsskada kan ge svåra smärtor och gör att du inte kan röra och använda kroppsdelen som har blivit skadad. Skulle du misstänka en ledbandsskada bör du lägga ett stadigt tryckförband och kyla den skadade kroppsdelen, samt ha den i högläge. Du bör även kontakta läkare och undvika att belasta kroppsdelen i några dagar.

Muskelbristning

Att få en muskelbristning under tiden som du tränar gör ordentligt ont. Vissa som har fått en muskelbristning omkring revbenen påstår att det gör betydligt ondare än att bryta revbenen. En muskelbristning sker vanligtvis i samband med att du gör en hastig rörelse. Du behandlar en bristning i muskeln genom att lägga tryckförband, kyla muskeln och undvika röra kroppsdelen i onödan. Dessutom bör du även hålla dig borta från belastning ett par dagar och inte träna alls. Skulle inte vila hjälpa bör du uppsöka läkare och få hjälp med din skada.

Price

Du kan använda dig av PRICE vid akuta träningsskador och det står för:

• Pressure (Tryckförband) – Hårt och snabbt vid det skadade området, för att förhindra blodkärlen från att blöda. Trycket hålls i cirka 25 – 30 minuter.
• Rest (Vila) – Vila kroppen för att minska blodcirkulationen och förhindra att skadan blir omfattande.
• Ice (Kyla) – Ger smärtlindring och samtidigt kärlkonstriktion. Se till att ha handduk eller liknande mellan is och kroppsdel för att undvika få frostskador.
• Compression (Tryck) – Använd ett lättare tryckförband efter 30 minuter och ha det sittande på minst några dagar och upp till en vecka.
• Elevation (Högläge) – Ser till att minska blodtillförsel till den skadade kroppsdelen för att undvika värre skada.

För 2500 år sedan springer den grekiska soldaten Feidippides med andan i halsen från staden Marathon till Aten. Atenarna hade till sist segrat över de invaderande perserna. Den atenska hären följde efter den 35 kilometer långa sträckan till staden. De hann precis fram i tid för att stoppa persernas flotta. Hotet från perserriket var avstyrt för denna gång.

Från antiken till OS

Olympiska spelen, OS, har också sin bakgrund i antikens Grekland. Redan på 700-talet fKr hölls tävlingar i staden Olympia i grenar som löpning, spjut, diskus, brottning, boxning och ryttartävlingar. Dåtidens ”maratonlopp” var 24 stadiumlängder vilket motsvarar ca 5000 meter. Alltsedan antiken har idén om internationella idrottstävlingar provats. OS i dess nuvarande form startade 1896 och har sedan dess, med några avbrott, arrangerats vart fjärde år. Antalet tävlingsgrenar har lagts till genom åren, bland annat de olympiska vinterspelen från 1924. Maraton ingick som en gren från start. Sträckan varierade mellan 40 och 43 kilometer. Under OS i England 1908 fastställdes längden på ett maratonlopp till 42 195 meter. Det var den exakta sträckan mellan sommarslottet Windsor Castle till den kungliga logen vid målgången på White City Stadium.

Löpning specialiseras

Långdistanslöpning har i många kulturer praktiserats. Dels av religiös karaktär, dels som ett mandomsprov med flera dagars löpning. Under 1600-talet utvecklades ett långdistanslopp som kallades ”pedestrianism”. Överklassen lät sina betjänter tävla i löpning mot vadslagning. Pedestrianismen utvecklades till organiserade tävlingar med tränade idrottsmän. Den senare industrialismen medförde ett mer prestationsinriktat samhälle och alltfler insatser jämfördes och mättes, särskilt inom idrott.  Långdistanslöpning av professionell karaktär utvecklades i USA och Storbritannien. En mycket populär långdistanslöpare var Lewis ”Hjortfot” Bennett. Han sprang i traditionella indiankläder och blev oerhört folkkär på båda sidor om Atlanten. 1863 sprang han 18 559 meter på en timme, en bedrift som inte överträffades förrän 34 år senare. Under mellankrigstiden började löpare inrikta sig på sprint, medel- eller långdistans. Träningen blev mer specialiserad och fokuserad på tävling. Kvinnor har successivt genom historien tillåtits tävla i löpning, men på kortare distanser. Första gången kvinnor tävlade i maraton var EM 1982.

Marathon Majors

Numera anordnas 800 maratonlopp per år runt om i världen. De största loppen är, förutom friidrotts-VM och sommar-OS, de sex lopp som ingår i den så kallade World Marathon Majors-serien. Boston Marathon är det största loppet med uppemot 40 000 deltagare. Gatorna kantas av en halv miljon åskådare. Prissumman är en miljon dollar som den vinnande mannen respektive kvinnan delar på. År 2013 skakades tävlingen av två bombexplosioner, där tre människor dog och ett hundratals skadades. Övriga Marathon Majors-lopp är de i London, Berlin, Tokyo, New York och Chicago. Det största loppet i Sverige är Stockholm Marathon som lockar ca 20 000 deltagare.

Nationalhjältar

Vissa löpare har blivit nationalhjältar. Finländska Paavo Nurmi tog nio OS-guld under 1920-talet. När han sprang in på Olympiastadion i Helsingfors 1952 med OS-facklan bar han en hel nations stolthet. Eller Abile Bikila från Etiopien som barfota vann OS både 1960 och 1964. Från år 2004 började man registrera världsrekord i maraton. Rekordet för män är 2:01:39, för kvinnor 2:15:25. De senaste decenniernas alltmer hälsosamma livsstil har medfört ett ökat intresse för långdistanslöpning. För vissa är träningen målet, och för andra är målet meningen med träningen.

Extremsporter

Sporter och andra fysiska aktiviteter som är fartiga, konditionskrävande, riskfyllda och som ger kroppen en riktig adrenalinkick, kallas extremsporter med ett samlingsnamn.

[Läs mer…]

Triathlon består utav tre grenar, det är löpning, cykling och simning. Tre väldigt hårda konditionsövningar.

[Läs mer…]

Om man vill delta i något utmanande och krävande kommer tävlingen Tough Viking passa perfekt.

[Läs mer…]

Extremutmaningar är påfrestande för kroppen, oavsett vad för element det är man utövar, vare sig det gäller cykling, simning eller löpning. Men oavsett vilken sport du än utövar så finns det alltid någon form av skaderisk, vare sig det rör sig om direkt skada, indirekt skada, förslitningsskada som uppstår över tid eller belastningsskada som kommer under påfrestande situationer. [Läs mer…]

Har du funderat på att börja träna riktigt hårt och sedan även kanske börja delta i någon form av extremutmaning, liknande Iron Man eller extrem löpning som i Marathon des Sables som genomförs i Marockos öken under stekande hetta, eller mountainbike utmaningen La Ruta des los Conquistadore, då är det oerhört viktigt att du har rätt förberedelse inför det stundande eventet eller eventen. Inte nog med att din kropp måste befinna sig i ett utmärkt skick och ha genomgått omfattande träning och förberedelse inför de event du planerar att delta i. Du måste också se till att du använder dig av rätt utrustning, då detta är A och O i att minimera riskerna för skador och olyckor under evenemanget.

[Läs mer…]

Det spelar ingen roll vad för sport ni utövar, om det är för motion, träning för större event eller nåon form av extremsport, att förbereda kroppen inför utmaningen är ett måste, om ni vill minska risken att ådra er skador. Att dra på sig onödiga skador kan inte bara förhindra dig från att medverka i de event du vill, det kommer också att förhindra dig i din utveckling och förbättring inom sporten så ni kan därför förstå vikten av att träna och stretcha rätt både före och efter ett event. Skulle du ådra dig en skada finns det en stor risk att allt ert hårda arbete är förgäves, speciellt om det rör sig om en invecklad skada som tar tid att läka. Ni kan förlora rörlighet, tappa muskelmassa och kondition samt andra viktiga aspekter som ni tränat upp innan skadan. Efter en skada måste du låta kroppen återhämta sig och i många fall måste det få ta den tid det tar, då genvägar eller försök att påskynda läkningen kan resultera i att ni drar upp skadan igen eller förvärrar den om ni har riktig otur. Lyssna på er doktor, fysioterapeut men framför allt på er kropp.

[Läs mer…]