Extremskidåkning

Extremsporter

Sporter och andra fysiska aktiviteter som är fartiga, konditionskrävande, riskfyllda och som ger kroppen en riktig adrenalinkick, kallas extremsporter med ett samlingsnamn.

Exempel på extremsporter är bergsklättring, kitesurfing, BMX, parkour, fallskärmshoppning, forspaddling, skateboard och extremskidåkning. Termen extremskidåkning myntades på franska, Le ski extrême, under 1970-talet. Man åker off-pist på långa, opreparerade backar mellan 45 och 70 graders vinkel. De branta sluttningarna, ofta i okänd och farlig terräng, medför stora risker. Flera personer dör eller skadas varje år. Åker nerför stup, faller omkull i höga hastigheter eller utlöser en lavin.

Extremskidåkningens gyllene år

Året var 1967 när den schweiziska skidåkaren Sylvain Saudan åkte nerför några av backarna i de schweiziska, italienska och franska alperna som ditintills setts som helt omöjliga. Han uppfann en åkstil som kallas ”vindrutetorkaren”. Senare tog han sig också an backar i Himalaya. Han blev den första att ”riva av” en 8000 meterstopp i Pakistan. Efter Saudan följde flera franska extremskidåkare. Jean-Marc Boivin, Anselme Baud och Patrick Vallencant var alla tre utbildade bergsguider och föregångare inom extremskidåkningen under 1970-talen. Bouvin åkte bland annat nedför en 60 graders brant sluttning på Matterhorn. Han dog 1990 i en Base jump-olycka. Anselme Baud och Patrick Vallençant åkte världen runt för att utmana de brantaste bergen. De åkte bland annat nedför Anderna i en 65-gradig vinkel och filmade samtidigt. Vallencent dog i en klättringsolycka 1989. Yuichiro Miura var en japansk skidåkare under extremskidåkningens första år. År 1970 fick han för sig att han skulle åka så snabbt nedför Mount Everest och Mount Fiji att han behövde fallskärm för att bromsa farten. En gång höll det på att gå illa. Under mitten av ett åk på Mount Everest åkte han på en sten, och började glida nedåt i hundratals meter. Han lyckades få stopp på skidorna precis innan en djup glaciärspricka.

Subkategorier

I motsats till traditionella sporter som till exempel fotboll växer intresset för alla extremsporter, även extremskidåkning. Numera är det både proffs och glada amatörer som utövar sporten. Den rena extremskidåkningen, det vill säga att åka fort nedför långa och branta sluttningar, har fått flera subkategorier. Freestyle är en OS-gren med flera moment som puckelpist, half pipe, skicross, big air och slope style. Slope style är form av hinderbana för både skidor och snowboard med skenor, lådor och annat man ska ta sig över, ungefär som parkour. Hopp, skruvar och åkning på räls bedöms. X Games är ett årligt återkommande sportevenemang för extremsporter. Olika former av extremskidåkning, snowboard och snöskoter tävlar i Aspen, Colorado. Flera svenskar håller sig långt fram i medaljstriderna.

Rus och äventyr

Vissa kan fråga sig varför man utsätter sig för farorna, till och med livsfara, med extremsporter. De flesta extremsportare är förstås unga män, köpstarka män, och personer som inte har familj. Utövarna själva pratar om äventyret, naturupplevelserna och framförallt lyckoruset de känner när adrenalinet kickar in. Ruset kan likställas med det rus man får av alkohol eller droger. Det finns också en kick i att utmana sin rädsla och testa kroppens begränsningar, och om grupptillhörighet och gemenskap. I vår sekulariserade och förnuftsbaserade värld, kan känslan av att för en gångs skull inte ha full kontroll kännas befriande.