Maratonloppets historia

För 2500 år sedan springer den grekiska soldaten Feidippides med andan i halsen från staden Marathon till Aten. Atenarna hade till sist segrat över de invaderande perserna. Den atenska hären följde efter den 35 kilometer långa sträckan till staden. De hann precis fram i tid för att stoppa persernas flotta. Hotet från perserriket var avstyrt för denna gång.

Från antiken till OS

Olympiska spelen, OS, har också sin bakgrund i antikens Grekland. Redan på 700-talet fKr hölls tävlingar i staden Olympia i grenar som löpning, spjut, diskus, brottning, boxning och ryttartävlingar. Dåtidens ”maratonlopp” var 24 stadiumlängder vilket motsvarar ca 5000 meter. Alltsedan antiken har idén om internationella idrottstävlingar provats. OS i dess nuvarande form startade 1896 och har sedan dess, med några avbrott, arrangerats vart fjärde år. Antalet tävlingsgrenar har lagts till genom åren, bland annat de olympiska vinterspelen från 1924. Maraton ingick som en gren från start. Sträckan varierade mellan 40 och 43 kilometer. Under OS i England 1908 fastställdes längden på ett maratonlopp till 42 195 meter. Det var den exakta sträckan mellan sommarslottet Windsor Castle till den kungliga logen vid målgången på White City Stadium.

Löpning specialiseras

Långdistanslöpning har i många kulturer praktiserats. Dels av religiös karaktär, dels som ett mandomsprov med flera dagars löpning. Under 1600-talet utvecklades ett långdistanslopp som kallades ”pedestrianism”. Överklassen lät sina betjänter tävla i löpning mot vadslagning. Pedestrianismen utvecklades till organiserade tävlingar med tränade idrottsmän. Den senare industrialismen medförde ett mer prestationsinriktat samhälle och alltfler insatser jämfördes och mättes, särskilt inom idrott.  Långdistanslöpning av professionell karaktär utvecklades i USA och Storbritannien. En mycket populär långdistanslöpare var Lewis ”Hjortfot” Bennett. Han sprang i traditionella indiankläder och blev oerhört folkkär på båda sidor om Atlanten. 1863 sprang han 18 559 meter på en timme, en bedrift som inte överträffades förrän 34 år senare. Under mellankrigstiden började löpare inrikta sig på sprint, medel- eller långdistans. Träningen blev mer specialiserad och fokuserad på tävling. Kvinnor har successivt genom historien tillåtits tävla i löpning, men på kortare distanser. Första gången kvinnor tävlade i maraton var EM 1982.

Marathon Majors

Numera anordnas 800 maratonlopp per år runt om i världen. De största loppen är, förutom friidrotts-VM och sommar-OS, de sex lopp som ingår i den så kallade World Marathon Majors-serien. Boston Marathon är det största loppet med uppemot 40 000 deltagare. Gatorna kantas av en halv miljon åskådare. Prissumman är en miljon dollar som den vinnande mannen respektive kvinnan delar på. År 2013 skakades tävlingen av två bombexplosioner, där tre människor dog och ett hundratals skadades. Övriga Marathon Majors-lopp är de i London, Berlin, Tokyo, New York och Chicago. Det största loppet i Sverige är Stockholm Marathon som lockar ca 20 000 deltagare.

Nationalhjältar

Vissa löpare har blivit nationalhjältar. Finländska Paavo Nurmi tog nio OS-guld under 1920-talet. När han sprang in på Olympiastadion i Helsingfors 1952 med OS-facklan bar han en hel nations stolthet. Eller Abile Bikila från Etiopien som barfota vann OS både 1960 och 1964. Från år 2004 började man registrera världsrekord i maraton. Rekordet för män är 2:01:39, för kvinnor 2:15:25. De senaste decenniernas alltmer hälsosamma livsstil har medfört ett ökat intresse för långdistanslöpning. För vissa är träningen målet, och för andra är målet meningen med träningen.